Hemma

Har nu varit hemma i Jämtland i 1,5 vecka. Det är skönt att vara hemma, träffa familjen och alla gamla vänner som bor kvar här. Men det är inte bra frid och fröjd. For a fact: är man hos sina föräldrar för länge så verkar dom glömma bort att man nu är vuxen och nu lever ett annat liv än när man var tonåring, du måste ditt å datt. "Du borde raka dig för det tycker jag" och liknande. Och andra saker som man helt plötsligt måste bli påmind om att göra för att man verkar tydligen efter dn vecka hemma inte kunna ta hand om sig själv. 

Den andra delen är att hela mitt "förra liv med en livspartner" finns här och det är lite svårt att smita förbi det på ett litet ställe som Jämtland är. Det väcker väldigt  mycket känslor som både är obehagliga och jobbiga. Varför kan man inte bara få må bra och vara nöjd med sitt liv utan att massa känslor och funderingar på vad man vill och hur man vill ha sitt liv ska komma och lägga sig i, framför allt så är känslorna väldigt jobbiga och "onödiga".

Men nu den 15/6 så är det åtminstone pappas födelsedag och om en vecka börjar två veckors antagningsprover som helt kommer att bestämma hur framför allt mina närmsta 3 år och dessutom ett mångårigt yrkesliv efter det kommer att se ut. 

Det var allt för mig denna tidiga morgon. Så det är nog bäst man tar och försöker sova lite innan man blir väckt som om man vore 12 igen...

Instängd och snurrar

Varför kan jag inte bara släppa it dig ur mitt huvud? Du bara snurrar runt runt och verkar bara inte försvinna. 

Har inte varit på skolan nu torsdag och fredag, kände att jag behövde en liten paus för att få lite ordning i huvudet. Börjar bli en del som händer framöver plus att det hänt lite baköver oxå så jag kände att det började bli väldigt stökigt i mitt huvud så behövde sortera upp lite. 

Dessutom så är det världens sämsta vinter här i den svenska huvudstaden. Det är nu mitt i februari och marken är helt bar och det regnar. På hela vintern har det inte varit mer än kanske 5 cm snö som mest, så nu håller jag på å kollar efter å köpa mig någon motorcykel kanske. 

14/1. 22 år!

Igår var det min födelsedag. Var lite rädd att jag skulle sitta hemma och titta på "The Mentalist" som en annan ensamvarg. Men som tur så har jag världens bästa tremänning (syssling för er söderifrån) som tog med mig att äta på Vapiano och sedan så var vi och tittade på Macbeth som var väldigt spännande och bra.

Dessutom så har jag lyckats få ordning efter bomben som hade sprängts i mitt rum så nu känns det lite trevligare här.
Imorgon väntar jobb 11-21 och på fredag 16-02. Men det jag ser mest framemot är skolan som börjar på måndag! :)

Jag trivs väldigt bra i Sthlm. Jag har hyfsat boende även om jag inte kan laga mat. Men framför allt så trivs kat väldigt, väldigt bra på akuten. Förutom att ha helt underbara arbebetskamrater så får jag lära mig väldigt mycket och faktiskt så börjar jag bli lite nyfiken på ambulansen igen. Kag har alltid längtat efter akuten men aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här kul och intressant!

På väg

Sitter på bussen på väg på jobbet. Har försökt lyssna på "break up"-listor men tycker att det inte fungerar, alla dom låtarna handlar om hur du har svikit mig och att jag hatar dig och klarar mig bättre utan dig. Men inget av det stämmer på mina känslor. 

Jag varken hatar dig eller känner att du har svikit mig, jag känner mig bara övergiven. 

Så just nu lyssnar jag på låtar om obesvarad kärlek och tycker det fungerar och känns bättre.

Känslor

Kände att jag ville skriva av mig lite. Men inga ord kommer fram för mina känslor för tillfället så skriver bara lite allmänt.
 Jag har i alla fall varit hemma i Jämtland över Jul och Nyår, det har varit väldigt känslomässigt för där har jag mitt gamla liv som Linnea var en väldigt stor del av, så det kändes så klart väldigt tungt. Annars så var det härligt att vara hemma, få lite julkänslor och ha snö på backen.

Nyår spenderades lugnt hemma och skålades med Pommac, inte helt fel.
Sen när det väl var dax att åka tillbaka ner till Stockholm packade allt jag skulle ha med mig och glömde inget. Trodde jag iaf.

När jag landat på Arlanda och åkt ca halva vägen med flygbussen kommer jag att tänka på en sak. Tog jag med nycklarna?
Känner igenom jackan, hittar dom inte, dom kanske ligger i väskan, kollar det när jag kommer till centralen.

Väl framme på centralen letar jag igenom HELA väskan, inga nycklar. Ringer hem och frågar om dom är där. -Nej, får jag som svar. Letar igenom väskan igen, fortfarande inga nycklar. Ringer hem igen dom letar lite nogrannare. Jo dom ligger på byrån hemma i Vaplan.

Happ happ då var det kört. Så nu bor jag hos släkten i Tyresö (väldigt trevligt) och det tar mellan 1h och 1,5 timmar att åka till jobbet, ett flertal byten. Mina jobbkort som gör att jag kan gå genom låsta dörrar, logga in i datorerna, skicka prover till labb och ta ut jobbkläder ligger inlåsta hemma hos mig, vilket även mina jobbnycklar som gör att jag kan komma in i förråden, personaltoaletten och mitt skåp (där jag har mina namnskyltar) gör.

Nycklarna ligger nu på posten och hoppas att dom kommer fram på tisdag så att mina sista 10 dagar av lovet blir lite mindre omständiga.

Som tur är så jobbade jag bara en morgon av dessa dagar. Att jobba morgon på Karolinska i Solna och bo i Tyresö innebär nämligen att jag måste åka härifrån vid 5. 5!! för att komma till jobbet före 7. Dessutom så är mina vanliga vägar in på jobbet låsta så tidigt på morgonen så jag måste gå in genom patientingången till akuten.

Spännande, spännande. Men ändå ganska skönt att ha lite annat att oroa sig över. Men jag har ändå allt som oftast en svidande känsla över axlarna och en tung klump i magen av att känna att mina känslor för en person inte längre är besvarade och att dennes persons känslor lutar mot någon annan. Det känns minst sagt förjävlig. Men hoppas att det lättar med tiden...

Dans,Framtid och Nutid

Sitter uppe å funderar över framtiden... 

Som en liten fortsättning sedan sist jag jag skrev (för ca. ett år sedan). Jag bor nu i Umeå och har nu två veckor kvar på Balettakademiens förberedande linje här. Har varit ett grymt roligt och sjukt utvecklande, inte bara dansmässigt utan även personligt.

Jag har i stort sett skrotat planerna på en framtid inom sjukvården. Men är fortfarande lite osäker på vad jag vill göra. Men nu känner jag mig rät säker på en framtid inom underhållning. 

Dansen är nog det jag ska satsa på först, men är även sugen på Scenteknik. 

För övrigt så har jag varit hemma och sjuk nu torsdag och fredag. Nya tag och sista rycket på måndag. 

Ska börja skriva här igen nu har jag tänkt, men kommer å ändra inriktning lite :)

Ha de gött så hörs vi!

Ett litet inlägg om mig i en annan blogg :p